Diskussion kring förlossningssätt ska skötas med lyhördhet för kvinnans egna önskemål. Efter en rätt suturerad och läkt bristning är vaginal förlossning förstahandsval. Har däremot förlossningsupplevelsen varit dålig, om bristningar suturerats utan rätt anestesi och kompetens och/eller om kvinnan har symtom av dålig funktion i vagina, behövs en grundlig värdering och en individuell bedömning.

Efter felläkt grad 2-bristning är symtomen avgörande. Vid lindriga symtom kan man rekommendera att man “föder färdigt sina barn” innan man utför rekonstruktiv kirurgi.  Om symtomen påverkar livskvaliteten betydligt kan man operera trots att man planerar ytterligare graviditeter. Efter reoperation p.g.a. grad 2-bristning och/eller levatorskada bör kvinnans egna önskemål vara vägledande. Om kvinnan planerar flera framtida graviditeter bör vaginal förlossning rekommenderas, men om man bara planerar en ytterligare graviditet är ju risken mindre för komplikationer vid kommande graviditeter efter sectio. Evidens saknas.

Om kvinnan efter bristning, oavsett grad, har kvarstående besvär i form av analinkontinens >6 månader efter förlossningen, rekommenderas sectio.

Bristande funktion trots intakt anatomi kan bero på nervskador som kan förvärras vid påföljande vaginal förlossning.

Vad gäller levatorskador tycks påföljande förlossning inte försämra situationen i någon betydande grad (Horak et al 2014).

Om kvinnan inte har symtom på analinkontinens efter sfinkterskada kan vaginal förlossning rekommenderas men kvinnans egen åsikt och önskemål ska tas i beaktande vid val av förlossningssätt (Jangö et al 2016). Det är viktigt att informera kvinnan att det finns en viss ökad risk för ny sfinkterskada, men att den stora majoriteten, >90%, föder nästa gång utan ny sfinkterruptur (Pirhonen et al 2020). Riskfaktorer för upprepad sfinkterskada, utöver omfattningen av den tidigare skadan, liknar dem för en primär sfinkterskada (D`Souza et al 2020, Jha et al 2016). Ett samtal kring förlossningssätt med obstetriker på specialistmödravård alternativt på förlossningskliniken där hon skall föda skall erbjudas, framförallt vid besvär eller eget önskemål.

Efter reoperation med sfinkter-rekonstruktion rekommenderas sectio för att inte riskera ny ruptur i ärret efter operationen. Själva graviditeten tycks inte påverka funktionen.

 

Referenser

Horak TA, Guzman-Rojas RA, Shek KL, et al. Pelvic floor trauma; does the second baby matter? Ultrasound Obstet Gynecol. 2014 Jul;44(1):90-4.

Jangö H, Langhoff-Roos J, Rosthøj S, et al. Mode of delivery after obstetric anal sphincter injury and the risk of long-term anal incontinence. Am J Obstet Gynecol. 2016 Jun;214(6):733.e1-733.e13.

Pirhonen J, Haadem K, Gissler M. Delivery after an obstetric anal sphincter tear. Arch Gynecol Obstet. 2020 Jun;301(6):1479-1484.

D'Souza JC, Monga A, Tincello DG, et al. Maternal outcomes in subsequent delivery after previous obstetric anal sphincter injury (OASI): a multi-centre retrospective cohort study. Int Urogynecol J. 2020 Mar;31(3):627-633.

Jha S, Parker V. Risk factors for recurrent obstetric anal sphincter injury (rOASI): a systematic review and meta-analysis. Int Urogynecol 2016 Jun;27(6):849-57.