En förlossningsbristning är en vävnadsskada i akutskedet som vanligen läker utan men om den hittas, sys och rehabiliteras på rätt sätt. Förlossningsskada bör det kallas bara om det blir kvarstående problem eller men efter en bristning.
Om det saknas samstämmighet om diagnoskriterier för bristningar och skador blir nationell statistik obrukbar för jämförelser.
SFOG och SBF genom styrgruppen för Bäckenbottengruppens arbete står bakom kravet att man använder samma avgränsningar och klassifikationer i hela Sverige. Det kan innebära att man på vissa håll måste ändra på sin praxis.
Vi har därför valt att definiera de olika typerna av bristningar tydligt och har samlat ett bildmaterial som ligger i kunskapsprovet och den lösenordskyddade delen av materialet.
Ytliga bristningar i slida och blygdläppar (perinealruptur grad 1) är vanliga och förekommer hos de flesta förstföderskor. Dessa bristningar kan läka fort och vanligtvis utan bestående men. Ett fåtal kan dock ge besvär på lång sikt som t.ex. hål i blygdläpparna, skada nära klitoris eller ärrbildning.
Djupare bristningar av mellangårdens muskelfästen och slidväggarna kallas för perinealruptur grad 2 respektive vaginalruptur och är också vanliga. Dessa bristningar omfattar utöver huden även muskler, muskelfästen och fascia och behöver sys för att normal anatomi ska återskapas.
Når bristningen fortsätter på djupet innanför hymen har ofta fästet för den rektovaginala fascian skadats och släppt från sitt fäste i perinealkroppen. Fascian kan särskilt vid en djup vaginalruptur - också släppa lateralt eller från fästet i spinataggen.
Avulsion av levatormuskel från symfysen, som upptäcks vid förlossning, kodas separat under grad 2 men kan också förekomma vid grad 3 eller grad 4.
Den fördjupade klassificeringen av grad 2 och levatoravulsion beskrivs på nästa bild.
Perinealbristning grad 3 involverar den yttre och /eller den inre ändtarmsmuskeln. Vid perinealbristning grad 4 är ändtarmsmusklerna och väggen i ändtarmskanalen skadade.
(Klassificeringen av grad 3-bristningar ändrades från 2014 till att även innefatta om den interna sfinktern är hel eller skadad. Av tekniska skäl används därefter inte koderna O70.2 A och B.)