De studier som gjorts om riskfaktorer för att få en bristning i samband med barnafödande baserar sig till största delen på risk för sfinkterskador. Riskfaktorerna för bristningar grad II har i stort sett visat sig vara desamma. Även när det gäller levatorbristningar förefaller riskfaktorerna vara desamma som för sfinkterskada såsom t.ex. instrumentell förlossning, yttre press och stort barn men där även ett snabbt utdrivningsskede och lågt BMI kan medföra en ökad risk (Baghestan etal, 2010, Raisanen et al, 2009).
De största riskfaktorerna för bristning är att förlossningen avslutas instrumentellt och att vara förstföderska samt hög födelsevikt hos barnet (Pergialiotis et al, 2020). Riskfaktorer kan klassificeras i risk relaterat till kvinnan, till barnet och till obstetriska faktorer. Kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador. Det är möjligt att andra faktorer påverkar som exempelvis kvinnans, ålder, vävnader och ärftliga faktorer.
|
Riskfaktorer relaterade till kvinnan |
Riskfaktorer relaterade till barnet |
Riskfaktorer relaterade till förlossningen |
|
|
|
Värkstimulerande dropp
Värkstimulerande dropp har visat sig vara en riskfaktor för sfinkterskador (Rygh et al, 2014). Under utdrivningsskedet kan det vara svårt att utvärdera effekten av en höjning av droppet. Vid god progress under krystskedet kan man med fördel prova att antingen stänga av droppet helt eller halvera dosen för att undvika alltför snabbt framfödande. Det är viktigt att tänka på att kombinationseffekter kan uppstå vid t.ex. byte av förlossningsställning tillsammans med höjning av värkstimulerande dropp. Generellt ska man vara försiktig med att göra flera åtgärder som påskyndar förloppet samtidigt.
Beakta särskilt om kvinnan har flera riskfaktorer som kan samverka.