Allmänt om uppföljande undersökning

Ett citat från en patient med förlossningsskada:

“Det är inte okej att påstå att det är “normalt” att leva med alla de problem som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är inte normalt att inte kunna leva ett vanligt liv efter förlossning. Inte kunna gå på toaletten, inte kunna lyfta sitt barn eller ha ett sexliv. Vården måste LYSSNA på hur kvinnan upplever sin situation och agera därefter. Läkare och barnmorskor är experter i sin roll men patienter är de verkliga experterna på sitt eget liv-och de måste behandlas därefter”. 

Anamnesen syftar till att få reda på hur patienten har det. Den gynekologiska undersökningen syftar till att hitta skador som behöver behandling. Alla kvinnor oavsett om hon har fått en bristning eller inte ska erbjudas återbesök till mödravårdsbarnmorska. Efter en större vaginal bristning eller sfinkterruptur ska kvinnan erbjudas kontroll hos läkare(1).

Att ett symtom är vanligt betyder inte att det är ”normalt” för den enskilda kvinnan. Många symtom klingar av under de första månaderna men kvinnan behöver få konkreta råd om vart hon kan vända sig om det hon inte blir bra.

Varje enhet ska ha klara riktlinjer om vart kvinnan ska hänvisas vid problem.

Det är oacceptabelt att låta bli att fråga/ undersöka för att man inte vet vad man ska göra med problem som uppdagas.