Det finns en glidande övergång mellan förlossningsskador, ofullständigt suturerade bristningar och framfall. En vanlig, inte evidensbaserad uppfattning bland gynekologer har varit att man inte ska operera i underlivet förrän man har fått framfall. Funktionsstörningar i form av öppenhetskänsla, tarmtömningsrubbningar och nedsatt sexuell funktion har normaliserats och ansvaret/skulden har lagts på kvinnan och hennes egen förmåga att bäckenbottenträna. Vid skadade muskelfästen ger bäckenbottenträning tveksam effekt.

Praxis för rekonstruktiv i landet skiljer sig åt mellan olika kliniker. Vid en kartläggning via UR-arg 2016 svarade endast 5 kliniker på frågan huruvida man utförde rekonstruktiv kirurgi efter förlossningsskador. De som svarade var Linköping, Halmstad, Södersjukhuset, Huddinge och Danderyd. Samtidigt marknadsför privata gynekologi- och plastikkirurgiska kliniker operationer för förlossningsskador, operationer som tidvis görs utan tillräcklig anatomisk kompetens. Det kan ge dåliga resultat om endast hud utan bakomliggande muskelfästen sys ihop.

I Gynopregistret ses en 10-faldig skillnad i operationsfrekvens per 10.000 för kvinnor under 45 år avseende bakre plastik och/eller perineal plastik. Det kan bero på att ingreppen inte registreras i registret eller på att de inte utförs.

Figur Statistik, opererade (bakre plastik och/eller perineal plastik) per 10.000 kvinnor (2011-2015)

 

Gemensamt för kliniker som har registrerat högre operationsfrekvens för rekonstruktiv kirurgi är att det finns det finns en operationsenhet för poliklinisk vaginal kirurgi vilket kan förbättra tillgängligheten.

Vid funktionsstörning eller obehag efter förlossning ska kvinnan erbjudas uppföljning med tillräcklig kunskap för ställningstagande till fortsatt behandling. Det kan röra sig om specialiserad fysioterapi, lokal behandling, psykosocialt stöd och / eller kirurgi.

 


Nu är det här avsnittet slut. Klicka på länken nedan eller använd menyn för att fortsätta: