De studier som gjorts om riskfaktorer för att få en bristning i samband med barnafödande baserar sig till största delen på risk för sfinkterskador. Riskfaktorer för bristningar grad II har i stort sett visat sig vara samma (5). De största riskfaktorerna för bristning är att förlossningen avslutas instrumentellt och att vara förstföderska samt hög födelsevikt hos barnet. Riskfaktorer kan klassificeras utifrån risk relaterat till kvinnan, till barnet och till obstetriska faktorer. Kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador och det är möjligt att andra faktorer påverkar som exempelvis kvinnans vävnader och ärftliga faktorer.

Riskfaktorer relaterade till kvinnan:

  • Förstföderska
  • Ålder
  • Könsstympad kvinna
  • Tidigare kejsarsnitt
  • Tidigare sfinkterskada
  • Bristande kommunikation  
  • Kort perineum

Riskfaktorer relaterade till barnet:

  • Hög födelsevikt >4000 g
  • Avvikande bjudning: vidöppen hjässbjudning
  • Stort huvudomfång

Riskfaktorer relaterade till förlossningen

  • Förlossning som avslutas med tång
  • Förlossning som avslutas med sugklocka
  • Utdrivningsskede > 60 min
  • Yttre press
  • Värkstimulerande dropp

Värkstimulering

Värkstimulerande dropp är vanligt förekommande framförallt hos förstföderskor och har visat sig vara en riskfaktor för sfinkterskador (6). Under utdrivningsskedet kan det vara svårt att utvärdera effekten av en höjning av droppet. Vid god progress under krystskedet kan man med fördel prova att antingen stänga av droppet helt eller halvera dosen. Det är viktigt att tänka på att kombinationseffekter kan uppstå vid byte av förlossningsställning och samtidig höjning av droppet. Generellt bör man vara försiktig med att göra fler åtgärder som påskyndar förloppet samtidigt.