Efter en förlossning med perinealbristning, grad 2 eller mer, ska smärtlindring med förslagsvis paracetamol och NSAID erbjudas. Komplettera vid behov med bedövningsgel. Icke farmakologisk smärtlindring såsom isbinda och TENS kan prövas. Enstaka doser med Morfin kan bli aktuellt men om smärtan kvarstår ska komplikation, tex hematom, uteslutas genom undersökning. Om tillräcklig smärtlindring inte erhålls kan en yttre PDB läggas.

För att motverka obstipation föreslås i första hand mjukgörande medel, tex paraffinemulsion som är en ex temporeberedning. I andra hand rekommenderas bulkmedel eller makrogolpreparat. Tarmreglerande medel, framför allt till kvinnor med sfinkterruptur, bör ges med försiktighet för att förhindra alltför snabb tarmtömning. Lavemang, även mikrolavemang, bör undvikas av samma skäl.

Alla förlösta kvinnor informeras om vikten av bäckenbottenmuskelträning, så kallade identifieringsknip. Information om bäckenbottenmuskelträning ska ges till alla förlösta såväl muntligt som skriftligt. Tidigt insatt träning efter sfinkterskada reducerar risken för analinkontinens till hälften. Bäckenbottenträning har effekt mot ansträngningsinkontinens men inte mot dyspareuni eller framfall.

Kvinnor med grad 2-bristning och/ eller klipp bör undersökas av barnmorska och kvinnor med sfinkterruptur bör undersökas av läkare innan utskrivning eller i samband med återbesök för dem som går på tidig hemgång. Detta för att upptäcka tecken till infektion, hematom eller andra komplikationer. En bristning kan uppfattas som helt normalt för vårdgivarna men är något nytt och ibland traumatiskt för den nyförlösta kvinnan. Det kan vara bra titta på bristningen med spegel för att bekräfta det normala läkningsförloppet- vilket i sig kan vara smärtlindrande. 

Var lyhörd för hur kvinnan mår psykiskt. Lämna med patientinformation och se till att hon vet vart hon kan vända sig om det trasslar.