Noggrann undersökning av underlivet direkt efter vaginal förlossning är avgörande för att upptäcka bristningar.

I realiteten varierar dock kvaliteten på de undersökningsmetoder som används och bristningar missas. Exakt hur man undersöker underlivet kliniskt efter förlossning beskrivs sällan fullständigt i de vetenskapliga publikationerna.

SBU-rapporten visar att undersökning med endoanalt eller vaginalt ultraljud avslöjar missade analsfinkterskador hos cirka 9 procent av de kvinnor som fött barn vaginalt och som undersökts enligt gängse rutiner. Samma andel missade analsfinkterskador ses med ultraljud (vaginalt/transperinealt) lång tid efter förlossning. Analinkontinens var betydligt vanligare hos kvinnor som inte undersökts med endoanalt ultraljud vilket stöder att förbättrad diagnostik leder till mindre lidande.

Endoanalt ultraljud är en etablerad objektiv känslig metod med möjlighet till dokumentation. Det skulle dock kräva en stor investering i apparatur och utbildning för att tillhandahålla denna diagnostik på alla Sveriges 46 kliniker över dygnets alla timmar. Om mer tillgängliga rutinmetoder för att utesluta stora förlossningsskador hos alla födande kvinnor kan utvecklas skulle de kunna utgöra ett alternativ.

Forskning pågår på flera håll i Sverige för att klargöra hur man kan använda ultraljud i diagnostiken av förlossningsskador. I väntan på vetenskapligt underlag för hur vilken roll ultraljud har i rutindiagnostik förordar gruppen att man använder den kostnadsfria strukturerade metoden vi beskrivit för klinisk undersökning.

I avsnittet om anatomi och fysiologi vid bristning, kartläggning av bäckenbottens anatomi, finns exempel på olika ultraljudsbilder.