Sårläkning delas in i tre faser:

  1. Inflammationsfasen pågår ca 3-5 dagar då den biologiska rengöringen av såret sker med värmeökning, rodnad, svullnad, smärta och ofta med inskränkt funktion.
  2. Nybildningsfasen pågår i ungefär fjorton dagar med nedsatt hållfasthet i vävnaden och kännetecknas av att granulationsvävnad, bindvävsceller och kollagen bildas.
  3. Mognadsfasen pågår upp till ett år. Den inleds av tillbakabildning av blodkärl och kollagen mognad, vävnaden normaliseras och hudens hållfasthet återställs.

Primär och sekundärläkning

Primärläkning innebär att sårkanterna har adapterats väl, genom företrädesvis suturering, och läkningen sker utan komplikation. Sekundärläkning innebär att såret läker från botten beroende på att det ej har blivit sytt eller att en sårruptur har skett . Detta är oftast en längre process och problem med felläkning är vanligare.

Faktorer som påverkar läkningsprocessen

Sårläkningen kan påverkas både positivt och negativt av flera faktorer. Normalt sett läker en bristning efter en förlossning snabbt. Orsaken är delvis beroende på en ökad genomblödning av vävnaderna efter graviditet och förlossning men det finns även andra tänkbara förklaringar. Däremot kan infektion, anemi, hematom och reaktion på främmande material/suturen med en förlängd inflammatorisk process kan försvåra läkningen. Betydelse för läkning har även typ av bristning, klipp och sutureringsteknik samt olika sjukdomstillstånd och genetiska faktorer. Huden läker ofta snabbt och kan täcka en eventuellt kvarvarande defekt av tex muskulatur eller fascia.

Sårruptur

Ett klipp eller bristning som går upp kan om det inte är en uppenbar infektion kan ofta resutureras inom den första veckan. Fördelen är mindre smärta och sannolikt bättre slutresultat. Dessvärre är orsaken till sårruptur ofta en infektion som då behöver behandlas först. 

 

Referenser

  1. Andrews V, Thakar R, Sultan AH. Structured hands-on training in repair of obstetric anal sphincter injuries (OASIS): an audit of clinical practice. Int Urogynecol J Pelvic Floor Dysfunct. 2009;20(2):193-9.

  2. Cerro CR, Franco EM, Santoro GA, Palau MJ, Wieczorek P, Espuña-Pons M. Residual defects after repair of obstetric anal sphincter injuries and pelvic floor muscle strength are related to anal incontinence symptoms. Int Urogynecol J. 2016.

  3. Cornell K, De Souza A, Tacey M, Long DM, Veerasingham M. The effect of implementing a new guideline and operative pro forma on the detection and management of third- and fourth-degree perineal tears. Int J Womens Health. 2016;8:131-5.

  4. Nordenstam J, Mellgren A, Altman D, López A, Johansson C, Anzén B, et al. Immediate or delayed repair of obstetric anal sphincter tears-a randomised controlled trial. BJOG. 2008;115(7):857-65.

  5. Harvey MA, Pierce M, Alter JE, Chou Q, Diamond P, Epp A, et al. Obstetrical Anal Sphincter Injuries (OASIS): Prevention, Recognition, and Repair. J Obstet Gynaecol Can. 2015;37(12):1131-48.

  6. Buppasiri P, Lumbiganon P, Thinkhamrop J, Thinkhamrop B. Antibiotic prophylaxis for third- and fourth-degree perineal tear during vaginal birth. Cochrane Database Syst Rev. 2014;10:CD005125.

  7. Kirss J, Pinta T, Böckelman C, Victorzon M. Factors predicting a failed primary repair of obstetric anal sphincter injury. Acta Obstet Gynecol Scand. 2016;95(9):1063-9.

  8. Liabsuetrakul T, Lumbiganon P, Mori R, Gülmezoglu M, Souza JP, Health WGSoMaP. A secondary analysis of the WHO Global Survey on Maternal and Perinatal Health for antibiotics used in vaginal deliveries. Int J Gynaecol Obstet. 2014;124(3):240-3.

  9. Lindqvist PG, Jernetz M. A modified surgical approach to women with obstetric anal sphincter tears by separate suturing of external and internal anal sphincter. A modified approach to obstetric anal sphincter injury. BMC Pregnancy Childbirth. 2010;10:51.

 

Nu är det här avsnittet slut. Klicka på länken nedan eller använd menyn för att fortsätta: