Suturering i vagina och perinealkroppens muskelfästen

Rekommendationer

Vid suturering av vaginas bakvägg ska man hålla fingret i rektum och lyfta upp väggen. Använd Allis’ peang för att ta tag i och identifiera muskler och muskelfästen för att se och känna var de hör hemma.

Förslag på sutureringsordning:

1. Rektovaginala fascian och m puboperinealis. Identifiera rektovaginala fascian genom att lyfta upp bakre vaginalväggen med fingret i rektum och använd Allis’ peang för att dra fram fascian under vaginalslemhinnan. Rektovaginala fascian ska sutureras och sedan adapteras mot m puboperinealis från sidorna mot medellinjen. Den ska sutureras i ett eget lager med suturmaterial med medellång resorptionstid (t ex Vicryl® eller Polysorb® 2/0)
   1. Vaginalslemhinna
   2. Hymen
   3. Rektovaginal fascia
   4. Nålförare
   5. Finger per rektum

   
2. Inre delar av perinealkroppen (m transversus perinei profundus)
   Adaptera muskelfästet mot medellinjen med en multifilament 2/0 tråd (t ex Vicryl® eller Polysorb® 2/0). När de inre delarna (rektovaginala fascian, m puboperinealis och m transversus perinei profundus) är väl suturerade har den inre delen av perinealkroppen återställts och vaginalslemhinnans sårkanter möts. Vaginalslemhinnan behöver inte alltid sutureras, men sys vid behov fram till hymen med samma tråd eller med en multifilament tråd med snabb resorptionstid, t ex Vicryl rapide® 2/0. När muskelfästena är adapterade är hymenkransen symmetrisk och kan lämnas osuturerad.
   1. Hymen
   2. Oknuten sutur
   3. Inre delar av perinealkroppen

   
3. Yttre delar av perinealkroppen (m transversus perinei superficialis och m bulbocavernosus)
   Adaptera muskelfästet för den ytliga delen av transversus perinei i medellinjen närmast den externa sfinktern. Ofta följer m bulbocavernosus med i denna sutur, om den inte följt med i suturen kan den vid behov sutureras ner mot m transversus perinei. Nedan visas bild på m bulbocavernosus som fäster mot ytliga delen av transversus perinei och därmed inte behövde sutureras (Figur A). Figur B visar m bulbocavernosus som släppt från m transversus perinei superficialis lateralt om mittlinjen.
   1. Ytliga muskelfästet för M Transversus Perinei
   2. Hållsutur

   
   1. Rift i slemhinnan på labias insida
   2. Hymen
   3. Intakt muskelfäste för m. Bulbocavernosus
   4. Ytliga muskelfästet för M Transversus Perinei

   

   Figur A.

   1. Hymen
   2. Delat muskelfäste för m. Bulbocavernosus
   3. Ytliga muskelfästet för M Transversus Perinei

   

   Figur B.

4. Vestibulum och labia
   Vestibulum bör sys med försiktighet för att undvika en trång vaginalöppning som kan orsaka dyspareuni och beröringssmärta. Viktigt är att sy hud mot hud och slemhinna mot slemhinna för att minska risken för skavkänsla eller smärta pga felläkning. En hållsutur i övergången mellan perinealhud och vestibulum kan göra det lättare att se gränsen, nedan visas bild på hållsutur i hud-slemhinnekanten. Sy fortlöpande eller enstaka med en multifilament sutur med kort resorptionstid (t. ex. Vicryl rapide® eller Caprosyn® 3/0).
   Labia sys med fördel fortlöpande med en monofilament tråd eller multifilament tråd med kort resortptionstid (t. ex. Vicryp rapide® eller Caprosyn® 3/0).
   1. Hymen

   
5. Huden i perineum
   Perinealhuden kan sutureras fortlöpande eller med enstaka stygn med monofilament tråd (t ex Monocryl® eller Caprosyn® 3/0). När de underliggande muskelfästena är adapterade kan huden sys utan drag i suturerna.

   Vid avslutad suturering ska bakre vaginalväggen ses i samma nivå som hymen, hymenkanterna ligga emot varandra och vestibulum slutta nedåt/utåt mot huden.

   1. Hymen
   2. Vestibulum
   3. Hud

   

Se även bilder och filmer i den lösenordskyddade delen av utbildningsprogrammet.