Gemensamt för det laterala och mediolaterala klippet är att vinkeln på klippet behöver vara större "än man tror" eftersom vinkeln jämfört med medellinjen minskar när barnet fötts fram. Vi rekommenderar i första hand lateral episiotomi, i andra hand mediolateral episiotomi. En svensk randomiserad multicenterstudie och två stora metaanalyser av observationsstudier har visat att förstföderskor som får en lateral episiotomi vid sugklockeförlossning har en halverad risk för grad 3-4 bristning. För att undvika en sfinkterskada beräknas det behövas 14 snedklipp enligt EVA-studien och 16 respektive 18 i de största metaanalyserna av observationsstudier.
Lateral episiotomi
Det laterala klippet börjar 1-2 cm upp från medellinjen och riktas snett ner mot sittbensknölen. Vinkeln bör på samma sätt som för mediolaterala klipp vara 60° och längden 3-5 cm.
Mediolateralt episiotomi
Det mediolaterala klippet utgår från medellinjen vid introitus och riktas snett ner mot sittbensknölen. Vinkeln bör vara 60° och längden 3-5 cm. Om längden är för kort eller vinkeln är för snäv (<45 grader) riskerar klippet att skada sfinktern eller för vid (>80 grader) sker ingen avlastning av muskelvävnaden, varvid risken ökar för sfinkterskada.
Ingen skillnad har setts mellan mediolateralt och lateral episiotomi avseende smärta på kort eller lång sikt.
Medialt episiotomi
Ett medialt episiotomi ökar risken för sfinkterskada och kan därför inte rekommenderas.
Figur Lateral och mediolateral episiotomi.
- Lateral episiotomi
- Mediolateral episiotomi