De allra flesta kvinnor får någon form av förlossningsbristning. Det är därför av största vikt att alla blir undersökta efter förlossningen på ett strukturerat sätt. Två bedömare ökar detektionsgraden av bristningar och i Socialstyrelsen nationella riktlinjer från 2023 tas detta upp som högsta prioritet för förlossningsvården, och arbetssättet kan även ses om ett lärandemoment. 

Det är viktigt att minst en av bedömarna (barnmorska/läkare) har goda kunskaper och erfarenhet av att diagnostisera och suturera förlossningsbristningar. Det är av stort värde att assistera varandra både under diagnostisering och suturering.

Information

Informera kvinnan om att du behöver undersöka slidan och mellangården för att kunna bedöma om det finns bristningar som behöver sys. Informera om att du tar hjälp av en kollega för diagnosticering och eventuell suturering. Inhämta samtycke innan du börjar undersöka. Informera om att både vaginal och anal palpation behövs utöver inspektion för att kunna bedöma bristningsgrad.

Se till att du har bra belysning och att hon ligger i en avlastande position i benstöden. Ha vaginaspekulum och Allis’ peanger tillgängliga.

Tabell Perinealbristningar

Förklaringstexter till koderna är skrivna tabellerna i kursiv text.

Svenskt namn

Kod

Beskrivning

Första gradens bristning

O70.0

   Skada på huden i vulva, labiae eller vagina.

Behöver sutureras endast med ytliga suturer. Slidmynningens form motsvarar den före förlossningen.

Andra gradens bristning

 O70.1

   Skada på perineala muskler/fästen men inte ändtarmsmuskeln.

Slidmynningens form är påverkad och bör återställas vid suturering. Vid isolerad vaginalbristning utan påverkan på perineum ska den beskrivas separat. Djup räknas vinkelrätt från slidväggens yta och till bristningens djupaste del. Längd räknas i hud/ slemhinneplanet.

 

O70.1a

   Perinealbristning grad 2 som omfattar mindre än halva perinealkroppen .

Bristningen omfattar upp till halva perinealkroppen:  m. bulbocavernosus, ytliga fästen för m transversus perinei. Den kan innefatta en ytlig bristning i vagina. 

"Liten grad 2"

 

O70.1b

   Perinealbristning grad 2 som omfattar mer än halva perinealkroppen .

Bristningen omfattar mer än halva perinealkroppen: m. bulbocavernosus, inre och yttre delar av perinealkroppen, dvs musklefästen för m. transversus perinei superficialis och/eller profundus. Den är upp till 4 cm lång i vagina och upp till 2 cm djup.

"Medelstor grad 2"

 

O70.1c

   Perinealbristning grad 2 som omfattar perinealkroppen och bristning djupare än 2 cm i nedre delen av vagina.

 Bristningen omfattar perinealkroppen:  m. bulbocavernosus, inre och yttre delar av perinealkroppen (dvs musklefästen för m. transversus perinei superficialis och/eller profundus), m puboperinealis samt den rektovaginala fascian. Den är upp till 4 cm lång i vagina och mer än 2 cm djup.

"Stor grad 2 med nedre vaginalbristning"

 

O70.1d

   Perinealbristning grad 2som omfattar perinealkroppen och bristning djupare än 2 cm i övre delen av vagina.

Bristningen omfattar perinealkroppen: m. bulbocavernosus, inre och yttre delar av perinealkroppen (dvs musklefästen för m. transversus perinei superficialis och/eller profundus), m puboperinealis samt den rektovaginala fascian. Den är mer än 4 cm lång och mer än 2 cm djup: 

"Stor grad 2 med hög vaginalbristning"

 

O70.1e

   Unilateral skada på m. levator ani

Skada på ena sidans m levator ani kranialt om perinealplanet.  M levator ani är avlöst från symfysen. Diagnosen kan användas ensam eller i kombination med annan bristningsdiagnos.

Diagnosticeras ej i det akuta skedet.

 

O70.1f

   Bilateral skada på m. levator ani

Skada på båda sidors m levator ani kranialt om perinealplanet.  M levator ani är avlöst från symfysen. Diagnosen kan användas ensam eller i kombination med annan bristningsdiagnos.

Diagnosticeras ej i det akuta skedet.

 

O70.1W

   Perinealbristning grad 2, annan specificerad. Använd helst inte denna kod.

 

O70.1X

   Perinealbristning grad 2, ospecificerad. Använd helst inte denna kod.

Isolerad vaginalruptur  

O71.4

   Perineum, perinealkropp och sfinktrar hela, ej penetrerande ruptur av vaginalvägg högre upp

Isolerad fullväggsskada

O71.8

   Penetrerande fullväggskada mellan tarm och vagina ovanför sfinkterkomplexet.

Sfinkterkomplexet är inte påverkat.

Tredje gradens bristning

 O70.2

   Skada på perineum och analsfinkter

 "3a"

O70.2C

   Sfinkterruptur, mindre än halva externa sfinktern 

Analkanalen har bibehållen rund form och främre väggen är täckt av vävnad där en del utgörs av extern sfinkter.

 "3b"

O70.2D

   Sfinkterruptur, mer än halva av den externa sfinktern (inkl total ruptur av externa sfinktern utan engagemang av interna sfinktern) 

Analkanalens runda form är påverkad men den interna sfinktern syns hel

 "3c"

O70.2E

   Sfinkterruptur, ruptur av både externa och interna sfinktern. Analkanalens runda form är påverkad och endast rektalslemhinnan är hel

 

O70.2F

   Isolerad skada på den interna sfinktern

Den externa sfinktern är hel men det finns en ursparning i bakre slidväggen oralt om den där bara tarmvägg känns. Den interna sfinktern syns i kanterna och/eller med ultraljud. Klassas som sfinkterskada grad 3 i Bristningsregistret.

 

O70.2X

   Sfinkterruptur, ospecificerad- utan närmare diagnostik

Fjärde gradens bristning

O70.3

   Fullväggsskada genom perineum, analsfinktrar och tarmvägg i analkanalen som kan sträcka sig upp i rektum.

Skadan fortsätter från huden i anus öppning genom tarmslemhinnan i analkanalen ovanför linea dentata  Den interna sfinktern som börjar vid linea dentata är då delad.

Utesluter fullväggskada mellan tarm och vagina ovanför sfinkterkomplexet utan sfinkterruptur, O71.8,  och skada på huden i perineum fram till linea dentata, grad 3. 

 

Ultraljud

Det finns ingen konsensus gällande om perinealt eller endoanalt ultraljud (EAUS) skulle kunna förbättra diagnostiken av perinealbristningars omfattning i det akuta skedet. Svenska studier visar att tolkningen av bilderna omedelbart efter förlossning är osäker på grund av ödem eller blödningar i vävnaden och andra bildstörningar. Den verkar föreligga en påtaglig överlappning mellan skador och fysiologiska förändringarna i bäckenbotten efter förlossningen vilket medför många svårigheter att tolka ultraljudsresultat direkt efter födseln. Att använda 3D EAUS på en förlossningsavdelning är krävande eftersom personalen generellt har liten erfarenhet av endoanalt ultraljud, vilket bidrar till svårigheter att få bra bildkvalitet. Ultraljudstekniken är känslig för hur proben hålls och vinklas, och rörelser hos patienten eller undersökaren under pågående undersökning påverkar bildkvaliteten påtaglig och försvårar den efterföljande bildtolkningen. Som screeninginstrument verkar det inte tillföra någon övertygande diagnostisk kraft till den klinisk undersökning vid diagnos av sfinkterskador. Därför blir den kliniska inspektionen och bidigitala undersökningen och gemensamma bedömningen avgörande.

Däremot är ultraljudsundersökning av värde vid misstanke om kvarstående skador i ett senare skede efter förlossning. Se avsnittet ”Uppföljning – Rådgivning vid kvarstående besvär”.

 

Vid synlig bristning behövs adekvat bedövning för fullständig undersökning.

Vi rekommenderar att man lägger en pudendusblockad antingen transvaginalt eller transkutant. Den transkutana tekniken är något enklare och möjligen mindre smärtsam än den transvaginala tekniken. Oftast behövs komplettering med infiltrationsanestesi för optimal bedövning.

Vi rekommenderar att endast använda inre pudendusblockad innan barnet är fött. Om yttre pudendusblockad ändå används innan barnet är fött ska samtidigt vaginalpalpation göras för att försäkra sig om att inte injektionen når barnet eller livmodern.

Ytliga bristningar kan även bedövas med gel eller spray innehållande lidocain.

Preparat, jämförande tabell

Vad gäller maxdoser ska man räkna efter om patienten har fått annan lokalbedövning, t.ex. i epidural. Mepivakain (Carbocain®) har låg toxicitet och ca en timmes duration. Som tumregel kan man använda upp till 40 ml bedövning, sedan ska man räkna på totaldosen. Ropivacain sitter i längre och har intermediär toxicitet. Marcain har också lång duration men är mer toxiskt. Med dessa preparat ska man dosberäkna om man använder mer än 20 ml. 

Långverkande medel har inte längre anslagstid än kortverkande och kan användas vid PDB efter förlossningen.

 

Tabell 1. Toxikologiska data över lokalanestesimedel (från InternetmedicinNarkosguiden)

 

Lidokain

(Xylocain®)

Mepivakain

(Carbocain®)

Ropivakain

(Narop®)

Bupivakain

(Marcain®)

Anslagstid

Snabb

Snabb

Snabb

Snabb

Duration

Kort

Kort-medellång

Lång

Lång

Toxicitet

Låg

Låg

Intermediär

Hög

Halveringstid

 

1,9

1,8

2,7

Maxdos vid ett och samma tillfälle (<4 h)

4 mg/kg (upp till max 400 mg)

5 mg/kg (upp till max 400 mg)

3 mg/kg (upp till max 300 mg)

2 mg/kg (upp till max 150 mg)

Maxdos 70 kg patient

28 ml lidokain

10 mg/ml

35 ml mepivakain

10 mg/ml

28 ml ropivakain

7,5 mg/ml

56 ml bupivakain

2,5 mg/ml

Max dygnsdos

1200 mg

1000 mg

800 mg

400 mg

 

Pudendusblockad

Det tar uppemot en kvart innan bedövningen har uppnått fullgod effekt. Testa därför alltid bedövningen först.

2 olika PDB-typer finns:

  • Inre
  • Yttre

Komplikation: Komplikationer till PDB är sällsynta. Vid injektion intravasalt kan toxisk reaktion uppträda, likaså om för mycket bedövningsmängd har givits. Ha god kontroll på mängden. Större mängd ger bättre spridning i vävnaden.

Det finns ingen vetenskaplig grund för att använda annat än inre PDB innan barnet är förlöst. Om yttre PDB används innan barnet är fött ska man samtidigt palpera vaginalt för att försäkra sig om att man inte injicerar i barnet eller i uterusväggen. 

En bra översiktsartikel om Smärtlindring vid förlossning finns i Läkartidningen.

 

Inre PDB

Inre PDB läggs via vagina med Kobaknål som har begränsad räckvidd för att inte riskera injektion i uterus eller foster. 

 

Yttre PDB

Hos icke gravid, även nyförlöst patient kan pudendusblockad läggas via huden antingen invid introitus eller nedanför lateralt om anus. Vilken teknik man vill använda är en smaksak, båda fungerar bra. Den nedre kan vara mer effektiv för att försörja de delar som området kring anus.

 

Yttre PDB i höjd med introitus

Enkel att lägga och kräver inget finger i vagina. Kort i.m. nål.

 

Yttre PDB nedom anus 

3 cm utanför och nedanför anus. Ett finger behövs i vagina för att känna spinatagggen. Lång i.m nål. Kan vara mer effektiv för att bedöva rektala pudendusgrenar. Bedöva antingen ovanför eller nedanför anus. Klocka 3 och 9 vid anus går stora kärl, undvik dessa.

 

Teknik för inre transvaginal pudendusblockad

Vid den klassiska pudendusblockade används en specialutformad nål med hylsa, s.k. kobaknål.  Nålen är inne hylsan då den förs in, detta för att skydda vävnaderna i slidan.

Spina ischiadica lokaliseras med pekfingret och ligamentum sacrospinosus med långfingret (vänster hand för vänster sida och byt hand för höger sida eller så roterar man sin hand och vid sidbytet placerar man långfingret på spina och pekfingret på ligamentet).

Hylsan förs in mellan fingrarna och när den är ordentligt mot vävnaden, strax under spina, sticks nålen in ca 1 cm i vävnaden. Många patienter upplever detta obehagligt/smärtsamt eftersom ligamentet är stramt.

Före injektion måste man aspirera i två plan, vilket innebär att man aspirerar därefter roterar 180° och aspirerar igen. Detta för att förvissa sig om att nålen inte ligger intravasalt. Får du blod i sprutan, dra ut nålen och stick om.

 

Teknik för transkutan yttre pudendusblockad intill introitus

Vad behövs

Grön intramuskulär nål.

Hur man gör

  1. Dra upp 5-10 ml i en spruta per sida, carbocain eller långverkande medel.
  2. Sprita insticksstället.
  3. Sätt spetsen 2 cm lateralt från introitus, på utsidan av kanten till yttre labia major.
  4. Stick in rakt i riktning mot spinataggen och stanna upp om patienten upplever smärta, aspirera och injicera en liten mängd carbocain.
  5. Fortsätt för in nålen helt.
  6. Aspirera.
  7. Byt läge om du får blod i sprutan.
  8. Injicera resten av bedövningsmedlet.

Upprepa proceduren på andra sidan.

 

Pudendusblockad Transkutan yttre pb

FigurTranskutan yttre PDB

Teknik för transkutan nedre yttre pudendusblockad 

Vad behövs

  • Kanyl lång 21 G 0.8x80 mm
  • Två 10 ml eller en 20 ml spruta
  • Uppdragningskanyl
  • Lokalbedövningsmedel
  • Desinfektionsmedel för hud
  • Undersökningshandskar

Hur man gör

Patienten i gynläge eller på kanten av sängen. Man behöver kunna sänka sprutan nedanför britsen för att komma åt.

  1. Informera patienten om att det blir två stick på skinkorna och att man känner med ett finger i vagina.
  2. Dra upp 2 st. 10 ml sprutor med lokalbedövningsmedel.
  3. Mät upp en punkt 3 cm lateralt och 3 cm sakralt om anus på båda sidor. Här finns bara fett och man riskerar inte att sticka i rektum eller stora kärl.  Desinficera huden.
  4. Känn med ett finger i vagina. För in fingret så långt du når. Börja känna rakt bakåt och identifiera sakrum. Följ vaginas bakvägg ca 5 cm ut åt sidan. På kanten av bäckenbenet sitter spina ischiadica anterior inferior ”spinataggen”. Den känns som en liten upphöjning på bäckenbenskammen riktad medialt. Den är olika utvecklad hos olika individer och är ibland inte identifierbar. Området är smärtkänsligt så var lätt på handen.
  5. Håll fingret kvar mot platsen för taggen.
  6. Säg till patienten och stick från den punkt du valt och sikta med nålspetsen i riktning mot men inte in i ditt finger. Gå inte igenom vaginalväggen. Oftast behövs hela nålens längd. Aspirera och spruta några ml bedövningsvätska. Flytta nålen någon cm, aspirera i varje nytt läge och spruta igen så att bedövningsmedlet fördelas i vävnaden runt spinataggen. Om man får utbyte av arteriellt blod vid aspiration, backa nålen ½ cm och prova igen. Det är ofarligt och tyder på att injektionen kommer att hamna rätt. Låt bli att injicera om det kommer blod vid aspiration, flytta nålspetsen.

Upprepa proceduren på andra sidan. Effekten sätter in inom några minuter.

Injektionen kan upprepas var åttonde timme.

 

Pudendusblockad v2 Teknik för transkutan yttre pb

Figur Teknik för transkutan, yttre pudendusblockad

Vad kan hända

Vid vasovagal reaktion, behandla symtomatiskt.
Det förekommer (ca 1/100) att bedövningen sprids till benets nerver och orsakar domning i ben och gångsvårigheter. Patienten ska informeras om detta och att det är övergående.
Miktion och tarmtömning påverkas sällan.

Toxicitet

Så kallade systemtoxiska reaktioner förekommer efter administration av lokalanestetika. De är ovanliga men viktiga att känna till. De yttrar sig i form av CNS-symtom (t ex omtöckning, kramper) och kardiovaskulära symtom (t ex bröstsmärta, arytmi och hjärtstopp). De kan bli allvarliga och i värsta fall livshotande. De uppträder vanligen inom några få minuter efter administration och beror på ofrivillig intravaskulär injektion, för snabb injektion eller överdosering (god säkerhetsmarginal om man använder de rekommenderade doserna). Mamman eller barnet kan drabbas beroende på injektionsplats och -teknik.

Toxiska reaktioner skiljs från allergiska reaktioner, vasovagala reaktioner med svimning och biverkningar av adrenalintillsatser. Cirkulationspåverkan orsakad av Bupivakain är mer uttalad och svårare att behandla jämfört med övriga lokalanestesimedel. Adrenalin-tillförseln i lokalanestetika bromsar upptaget och minskar risken för systemtoxisk reaktion.

Förebygg toxisk reaktion:

  • Kontrollera injektionsstället noggrant, aspirera före injektion.
  • Använd lokalanestetika med adrenalin, särskilt vid potentiellt toxiska doser (över rekommenderade mängder).
  • Undvik stor single-shot. Ge 5 ml i taget och vänta 30 sek mellan injektionerna.
  • För att kunna behandla en ev. systemtoxisk reaktion rekommenderas PVK vid administration av >20 ml lokalanestetikum. 

Behandlingen är huvudsakligen symtomatisk:

  • Larma på hjälp inkl narkosläkare.
  • Säkerställ andning och cirkulation.
  • Ge 100% syrgas.
  • Ge ev något kramplösande medel (diazepam).
  • Vanligen är de toxiska symtomen snabbt övergående.

Läs mer på SFAIs hemsida: https://sfai.se/riktlinje/medicinska-rad-och-riktlinjer/anestesi/behandling-av-toxisk-reaktion-lokalanestetika/

och internetmedicin: https://www.internetmedicin.se/anestesi-och-intensivvard/lokalbedovningsmedel-toxisk-reaktion-last

 

Pudendusnervens anatomi.png

Pudendusnervens anatomi

Injektionsområde höger sida

  1. Lig. sacrospinosus
  2. Lig. sacrotuberosus
  3. Alcock's kanal med pudendusnerven
  4. N. clitoris (inte i Alcock's canal)
  5. Perineala grenen av n. pudendus
  6. N. rectalis inf.
  7. M. obturatorius
  8. M. piriformis

S2, S3 och S4: sakrala nervrötter som ger upphov till n. pudendus. 

 

 

Rekommendationer

  • Klassificera bristningen
  • Ange VAD som suturerats
  • Ange metod/antal suturer
  • För Bristningsregistret: PISA – Perinealkroppens höjd, Interna sfinktern (intakt eller skadad), Suturmaterial, Antibiotika

 

Bekriv bristningens omfattning. För att förstå hur bristningen har suturerats, ange med vilken teknik den suturerats (fortlöpande/enstaka). Om enstaka teknik använts ange antal suturer. Ange om rektovaginala fascian är involverad i bristningen och hur den suturerats. Ange med vilken teknik respektive muskel/muskelfästen har suturerats. Ange hur slemhinna och hud har suturerats. Ange alltid materialval.

Vid dokumentation i operationsmallen, komplettera den automatgenerade anteckningen så att det går att utläsa hur bristningen är diagnostiserad och suturerad.  

Exempel dokumentation grad 2

Sutur av förlossningsskada Diagnos och op. koder.
Operationsdatum: 20XX-XX-XX. Början kl: XX:XX. Slut kl: XX:XX

Anestesi: Yttre PDB läggs enligt riktlinje inför inspektion.

Bimanuell palpation vid inspektion. Perinealkroppen palperas 2,5 cm hög och interna och externa sfinktern bedöms intakta. Det har uppstått en djup vaginalruptur kl: 5 involverande rektovaginala fascian, 5 cm lång och en ytlig vaginalruptur kl: 7 i nedre halva vagina samt en perinealruptur grad II som omfattar m transversus perinei, ytlig och djup del och 1 cm av perinealhuden.

Med finger i rektum sutureras rektovaginala fascian kl 5 med fortlöpande Vicryl© 2/0. Vaginalslemhinnan sutureras kl 5 och 7 fortlöpande med Vicryl rapide© 2/0 till hymen. M transversus perinei adapteras med varsin sutur Vicryl© 2/0 i den ytliga respektive djupa delen. Huden sutureras fortlöpande med Monocryl©. Torkkontroll utförs.

 

Exempel dokumentation grad 3c

Sutur av förlossningsskada Diagnos och op. koder. 
Operationsdatum: XXXX-XX-XX. Början kl: XX:XX. Slut kl: XX:XX.

Anestesi: Spinal

Bidigital palpation vid inspektion. Perinealkroppen palperas <1 cm tjock. Externa sfinktern bedöms rupturerad till 100 %, 1 cm av interna sfinktern är rupturerad proximalt. Det har uppstått en djup vaginalruptur kl: 5 involverande rektovaginala fascian, 5 cm lång och en ytlig vaginalruptur kl: 7 i nedre halva vagina samt en perinealruptur som omfattar m puboperinealis och m transversus perinei ytlig och djup del och 3 cm av perinealhuden.

Med finger i rektum sutureras rektovaginala fascian kl 5 med fortlöpande Vicryl© 2/0. M puboperinealis tas med i sista taget. Interna sfinktern sutureras fortlöpande med Vicryl© 3/0. Externa sfinktern sutureras med enstaka Vicryl© 0/0 end-to-end, 3 stygn. Analkanalens slemhinna är intakt. Vaginalslemhinnan sutureras kl 5 och 7 fortlöpande med Vicryl rapide© 2/0 till hymen. M transversus perinei adapteras med 2 suturer Vicryl© 2/0, varav en in den ytliga och en i den djupa delen. Slemhinnan i vestibulum vaginae och perinealhuden sutureras med varsin fortlöpande Monocryl© 4/0. Torkkontroll utförs.

 

Referenser

  • Edqvist M, Hildingsson I, Mollberg M, Lundgren I, Lindgren H. Midwives' Management during the Second Stage of Labor in Relation to Second-Degree Tears-An Experimental Study. Birth. 2017;44(1):86-94.
  • Andrews V, Sultan AH, Thakar R, Jones PW. Occult anal sphincter injuries--myth or reality? BJOG. 2006;113(2):195-200.
  • SBU Statens beredning för medicinsk och social utvärdering AfHTA, of Social Services. Diagnostik samt erfarenheter av bemötande och information. 2021-03-01;SBU-rapport nr 323.
  • Huber M, Larsson C, Lehmann JP, Strigård K, Lindam A, Tunón K. Sonographic postpartum anal sphincter defects and the association with pelvic floor pain and dyspareunia. Acta Obstet Gynecol Scand. 2023;102(10):1290-7.

 

Nu är det här avsnittet slut. Klicka på länken nedan eller använd menyn för att fortsätta: